Semester 1982.
Gerd och jag var i Leningrad på semester 11-17 juli.
Vi åkte med Fritidsbuss från Linköping och från Stockholm med Silja Lines "Svea Corona" till Åbo. Från Åbo fortsatte färden till Runebergshemmet
i Borgå. Vidare till Hamina där vi åt lunch, sedan var det en halvtimmas bussfärd till gränsstationen. Den finska
gränspassagen klarades av med en titt på passen i bussen. Vid den sovjetiska gränspassagen fick vi sitta i bussen en halvtimma
och vänta på vår tur. Sedan fick vi med oss alla saker ut ur bussen och gå genom tullhuset, där visum och pass kontrollerades,
vi fick inte några stämplar i passen. Jag fick öppna min väska och tullaren undersökte mitt enbenstativ. Under tiden
kontrollerades bussen av fem man. Hela proceduren tog en timma.
Färden gick vidare genom Viborg och på karelska näset stannade bussen för en rast vid resterna av mannerhejmslinjen.
Som var en finsk befästningslinje anlagd 1920-1924 och 1932-1939. Uppkallad efter Fältmarskalk Mannerhejm. Den kom
att spela en stor roll vid försvaret av Karelska näset under vinterkriget 1939-1940.
Sankt Petersburg, ry. Sankt-Peterburg, 1914-24 Petrograd och 1924-91 Leningrad, stad i Ryska federationen; 4,7 milj. inv.
(1999). S., som är landets näst största stad, är beläget i floden Nevas delta vid Finska viken, vilket präglat bebyggelsen och
planeringen samt gett upphov till översvämningar och pålningsproblem.
Översvämningar i Sankt Petersburg.
1777 3,1 m över normalt vattenstånd.
1824 3,1 m
1924 3,7 m
Arkitektur och stadsbild. S. anlades på 1700-talet efter västerländska förebilder och med hjälp av inbjudna arkitekter.
Stadsplanen har nederländska drag med kanaler och regelbundna långsmala kvarter, inte minst i de äldsta delarna n. om
Neva kring Peter-Paulsfästningen (1703-33, Domenico Trezzini). Den stora utbyggnaden av staden skedde s. om Neva med
väldiga palats och ämbetsverk, bl.a. Vinterpalatset (1754-63, B.F. Rastrelli) med ¤Eremitaget och Generalstaben (1819-29,
Carlo Rossi). Ett radiellt gatusystem strålar ut från Amiralitetet (1806-23, Andrejan Zacharov). Huvudgatan är den nära 5 km
långa Nevskij Prospekt. Längs denna ligger bl.a. Kazankatedralen (1801-11, Andrej Voronichin), saluhallen Gostinyj Dvor
(1752-85, Rastrelli m.fl.) . I S:s omgivningar ligger flera stora sommarresidens, bl.a. i Petrodvorets och Pusjkin.
Kulturliv.
Bland konstmuseer är Eremitaget världsberömt, med en omfattande samling antik och orientalisk konst, västeuropeisk
konst (särskilt impressionism och postimpressionism) och konsthantverk.
Historia.
Vid Nevas utflöde fanns från 1300-talet en svensk bosättning, som under det stora nordiska kriget (1700-21) föll i ryska
händer. I detta strategiskt viktiga område lade Peter I i maj 1703 grundstenen till Peter-Paulsfästningen. I träskmarkerna
runt denna, fästningen Kronstadt och det samtidigt anlagda amiralitetsskeppsvarvet framväxte staden S., byggd under svåra
förhållanden av livegna bönder, utformad och praktfullt utsmyckad av utländska och ryska arkitekter och i centrum bebodd av
förmögna aristokrater och handelsmän. Trots att kriget mot Sverige inte var slut fick S. 1712 ersätta Moskva som Rysslands
huvudstad. Den västhandel som tidigare bedrivits via Archangelsk överfördes dit, samtidigt som statsmakten förlade nya
industrier och institutioner till staden.
Redan vid 1700-talets slut hade S. en kvarts miljon invånare, inkluderande ett stort industriellt proletariat, som expanderade
kraftigt efter livegenskapens upphörande 1861. Dess eländiga levnadsvillkor bidrog till en revolutionär oro, som förstärktes
av första världskrigets kaos. I S., 1914 omdöpt till det mer ryskklingande Petrograd, abdikerade tsaren i februari 1917 och
tog bolsjevikerna makten i oktober samma år. Sovjetmaktens huvudstad blev 1918 Moskva, medan S., 1924 ånyo omdöpt,
nu till Leningrad, föröddes av revolution och inbördeskrig. En påskyndad återuppbyggnad avbröts av andra världskriget,
under vilket staden 1941-44 fick utstå en 900 dagar lång tysk belägring och omfattande förödelse.

Peter den Stores staty på Dekabristplatsen. Statyn utförd av E. Falconet. Ormen som hästen trampar på symboliserar
Rysslands fiender.
Dekabrister (ry. dekabrist, av dekabr, av lat. Dece_mber), ryska revolutionärer som i december 1825 igångsatte ett uppror
mot tsarmakten. Tsararméns intåg i Paris i Napoleonkrigens slutskede gav ryssarna direkt kontakt med väst. I synnerhet
välutbildade grupper inom aristokratin tog djupa intryck av upplysningens politiska idéer. Omedelbart efter återkomsten till
Ryssland bildade en mindre grupp höga officerare en s.k. frälsningsunion i Sankt Petersburg med syfte att motarbeta
fortsatt envälde och livegenskap. Under ledning av den radikale Pavel Pestel vidgades under de följande åren den hemliga
kretsen av oppositionella. Samtidigt gled åsikterna om Rysslands framtida styrelseskick isär; några förordade en
ryskdominerad diktatur, andra en löst sammanfogad, federativ monarki.
Alexander I:s död i november 1825 väckte förhoppningar hos dekabristerna om att kunna genomföra en statskupp innan
den döde tsarens bror Nikolaj bestigit tronen. Deras resningar i Sankt Petersburg och Kiev var dock illa planerade och
genomförda, varför dekabristerna och deras regementen lätt besegrades av den nye tsaren och hans trogna trupper.
I upprorets mörklagda efterspel avrättades fem personer, medan ett drygt hundratal degraderades och förvisades till Sibirien.
Bland de straffade fanns också flera bekanta ryska författare, t.ex. Kondratij Rylejev, som hängdes, och Aleksandr Odojevskij,
som deporterades. Källa NE.

Peter den Store. Född 1672. Tsar 1682-1725. Han var 2.04 m lång. 1679 1698 gjorde han en resa till Europa där han
särskilt i Holland stuerade skeppsbyggeri, köpte maskiner och värvade tekniker.
Från en broschyr om Roskilde Domkyrka har jag saxat nedanstående.



Det var en av rysslands stora tekniker, greve Carburi som under två år med hjälp av en rörlig bro, där blocket gled fram på
bronskulor flyttade blocket till sin nuvarande plats. Transporten har ansetts som ett av världens underverk.
Lenin [ry. uttal lje_nin] (eg. Uljanov), Vladimir Iljitj, f. 22 april 1870, d. 21 jan. 1924,
rysk och sovjetisk politiker och marxistisk teoretiker, sitt lands ledare från 1917.
Brezjnev [brje_znif], Leonid, 1906-82, sovjetisk politiker, förste sekreterare i Sovjetunionens
kommunistiska parti 1964-82, ordförande i Högsta sovjets presidium 1960-64 och 1977-82. Då Chrusjtjov avsatts 1964
bildade B. tillsammans med Aleksej Kosygin och (från 1965) Nikolaj Podgornyj en ledartrio, där han själv var den tongivande.
Under hans allra sista år var B:s ledarställning p.g.a. hans vacklande hälsa emellertid snarare formell än reell.
B:s maktövertagande 1964 innebar slutet på det politiska och kulturella töväder som i någon mån rått inom Sovjetunionen
under Chrusjtjov. Under Gorbatjov har B:s tid vid makten alltmera utmålats som en tid av stagnation. Till skillnad från
Chrusjtjov gick B. varsamt fram med den inhemska byråkratin, vilket bidrog till en tilltagande förstelning och initiativlöshet
inom olika samhällssektorer. Därtill kom att tillväxt inom ekonomin, liksom under Stalins tid, avsågs ske genom tillförsel
av ständigt nya resurser snarare än genom förhöjd effektivitet.
På det utrikespolitiska planet har B:s namn kommit att förknippas med Brezjnevdoktrinen. Under det tidiga 1970-talet var
dock B. även förespråkare för en avspänningspolitik gentemot väst, och en rad avtal träffades med USA om begränsningar
på kärnvapenområdet. Samtidigt var det under B. som Sovjetunionen på allvar utvecklades till en supermakt på det militära
planet, vilket i sin tur, bl.a. i tredje världen, medförde tunga åtaganden för en redan hårt ansträngd sovjetisk ekonomi.
Aurora, kryssare i ryska östersjöflottan. Aurora deltog även i det Rysk-Japanska kriget 1905.
Från A. avfyrades 1917 de skott mot den provisoriska regeringens säte i Vinterpalatset i Petrograd som kom att markera
oktoberrevolutionens inledning.
Kanonskotten avfyrades kl. 21.30 den 26 oktober 1917
kl. 02.10 den 27 oktober kapitulerade regeringen.
Vinterpalatset, det forna ryska tsarresidenset, beläget i Sankt Petersburg i
anslutning till Eremitaget. Det nuvarande V., gestaltat i rikt skulpterad barock av B.F. Rastrelli, är det fjärde på platsen,
uppfört 1754-63. Interiörerna tillkom efter en svår brand 1837. V. var säte för den provisoriska regering som tillsatts
efter tsarens abdikation 1917 och stormades av bolsjevikerna under den s.k. oktoberrevolutionen.
Detalj från taket.
 
Typiska ryska arbetare?
Dryckesautomater fanns det på många ställen, där använde man kollektiva glas
som man kunde skölja av över en vattenstråle. På andra ställen såldes "kvass" ur mindre tankar, det var ett slags svagdricka
gjort på surbrödslimpor och vatten. Den hade en något syrlig smak men är samtidigt närande. Man kom med krukor och
köpte med sig hem. Skulle man dricka på platsen fanns det glas som man sköljde i vatten.
Väggtidningar var vanliga.
Här blev personer som hade uppnått fastställda produktionsmål portträtterade.
Det stora varuhuset Gostinyj Dvor på Nevskij Prospekt, där var vi inne och skulle ha något
att dricka men det var inte lätt att hitta något. Vi fann ett litet café och det kaffe de serverade var speciellt Ryskt (Sovjetiskt)
dvs kaffe med mjölk och mycket socker, det var inte speciellt läskande i värmen. När vi skulle till baka till vårt hotell
Pribaltiskaja, tog vi en taxi och det var en gammal bil som skramlade och det raspade i växellådan.
Hotel Pribaltiskaja som var byggt av Skånska Cement (Nuvarande Skanska)
Köbildning utanför affärer såg vi ofta.


|