Konstsim för herrar simmades från början av 1900-talet t.o.m. 1930. Efter andra världskriget växte sporten fram igen i USA, men då för damer. År 1956 togs konstsim med i FINA som internationell tävlingsgren. Konstsim simmas solo, i par och lag (4-8 simmare) och finns med på det olympiska programmet. Varje deltagare simmar obligatoriska figurer och fri musiksimning som poängbedöms av tre till sju domare på en tiogradig skala.

Lennart Hyland invigningstalade.

Hyland, Lennart, 1919-93, radio- och TV-journalist, programråd vid Sveriges Television 1969-83. Efter åtta år som tidningsjournalist kom H. 1945 till Radiotjänst som allmän- och idrottsreporter. Han blev tidigt banbrytande inom både radio och TV och en folkidol. H. förnyade det sociala reportaget, t.ex. i serien "Med mikrofonen i andras yrken", där han (delvis med dold mikrofon och kortvågsteknik) dök upp i olika yrkesroller, bl.a. som servitör. Som programledare och konferencier i underhållningsprogram fick han sitt stora genombrott med "Lördagskväll" (1947-49) och "Karusellen" (1951-54). H. var även en av pionjärerna i TV, t.ex. med "Stora famnen" (1958). Radiosuccén "Hylands hörna" fortsatte i TV från 1962; en förnyelse blev "Go'morron Sverige" (1977-80). Inom sportjournalistiken blev H. den främste stilbildaren i radio efter Sven Jerring. Han var chef för radiosporten 1961-69.

Mitt arbetsrum på FFV

LMK spelar vid Söderköpings Brunn den 11 juni.

Faster Karin besökte oss ett par dagar den 15 juni, hon kom med båt till Borensberg där jag hämtade henne.

Hos bror på Kvarnbacken.
Far demonstrerar sin vävning
Faster Karin åker tåget hem till Mölltorp.

Mats studerar resehandböcker inför sin tågluffning tillsammans med Karl-Göran Sallfeldt
84-07-04 till
84-08-01.
Mats och Karl-Göran smider planer.

Semesterresa till Wien.8-15 juli.

Ekenäs, slott i Linköpings kommun, Östergötland (Östergötlands län). Den äldsta kända huvudbyggnaden, byggd av Svante Sture vid 1500-talets mitt, ingår delvis i det nuvarande slottets källarvåningar. E., som stod färdigt vid 1600-talets mitt, är ett av Sveriges bäst bevarade 1600-talsslott, med högt valmtak och tre torn med ursprungliga spånklädda huvar. Det är beläget på en brant klippa. E. är byggnadsminne sedan 1974.

Vi är ute på en cykeltur, Vist kyrka syns i bakgrunden.

Den 28 juli besöker vi Curt och Ingrids fritidshus i Brunnstorp, Klockrike.

Anna jobbade extra i Maries kiosk på Vasavägen.

Utanför Maries hus på Ellen Keys gata, med Maries mamma.
Vi skjutsade Anna och Marie till Arlanda den 5 augusti, när de åkte till London en vecka
När vi hade lämnat Anna och Marie, åkte vi till Gröna Lund och såg på Lasse Berghagen.

Spelmansstämma i Gamla Linköping 18 augusti. Sven Nyhus , Norge med sin hardangerfela. Sven-Erik Wernander, Linköping med träskofiol.

Anna var i Herborn från 24 augusti till 6 september.
Tyskland var ett skolutbyte. De som läste tyska som B-språk skulle åka dit och bo hos familjer för att förkovra sig. Det blev en plats över och jag hoppade på, trots att jag bara läst tyska ett knappt år, tror jag. Sedan satt jag där hemma hos värdfamiljen och hackade mig fram och försökte göra mig förstådd på de tio ord jag kunde (familjen hade tillsägelse att INTE prata engelska). Enligt ett E-mail från Anna.

Mats har flyttat ut med sina studier på altanen, i det vackra vädret.

Bivargar vid Katedralskolan.
Bivarg, Philanthus triangulum, art i insektsfamiljen grävsteklar. Den är svart med gul bakkropp och påminner om en geting. Den gräver i sandmark ut bon, ofta kolonivis, dit den transporterar honungsbin som föda åt sina larver. Arten förekommer tämligen sällsynt i Götaland och Svealand, mest i östra delarna.

Andra artister i Linköpings gatuvimmel.

Visning av Domkyrkans silver.
En så kallad Kallskål, ej ursprungligen kyrklig. Inköpt som dopskål 1830. Tillverkad på 1600-talet. Idenna skål är Mats och Anna döpta.
Kallskålsskål, kallskål, låg serveringsskål i silver eller tenn med två utsvängda handtag, avslutade av en knopp eller volut. Tennskålen har rund, profilerad fot och saknar lock, silverskålen har tre kul- eller volutfötter samt ibland lock; på lockets översida finns tre kul- eller volutknoppar, alternativt en platt mittknopp, varför locket omvänt kan ställas på bordet. Skålar av denna typ, som endast är känd från det nordiska kulturområdet, tillverkades under 1670-1740-talen, i tenn in på 1800-talet. Deras funktion är dock ej fullt klarlagd. I dokument från tiden är kallskålsskål och kallskål de gängse benämningarna, vilket ger vid handen att de användes för kallskål, dvs. kall dryck eller soppa; dessutom finns namnet kålskål belagt - kål kunde förr även betyda soppa. Den låga formen tillsammans med förekomsten av lock på silverskålen har emellertid ansetts tala för att denna i stället skulle ha varit avsedd för varm mat, t.ex. köttstuvning eller gröt, något som gett upphov till sidotermen grötskål. Även skålar i keramik, glas eller masur av ordinär terrinform men i mindre format benämns kallskålsskålar.
En av kalkarna är från medeltiden, men omgjord på 1600-talet. Noden är en kvarleva från medeltiden, då prästerna skulle hålla kalkenpå ett visst sätt. Kalken i bakgrunden är i silver och agat, från början på 1600-talet. Till höger kalk med orm, i porfyr, tillverkad 1792.
Kalken hade från början det samtida profana dryckeskärlets form: cirkelrund skål (cuppa) på fot med två hänklar (som med tiden försvann). För att underlätta hanteringen försåg man fotens skaft med en utbuktande nod. År 1215 antogs vid Fjärde Laterankonciliet dogmen om transsubstantiationen (att brödet och vinet till sin substans, "den innersta kärnan", förvandlades till Kristi kropp och blod men samtidigt bevarar sin accidens, dvs. sina yttre kännetecken), något som fick konsekvenser såväl för liturgin som för kalkens utformning. Rädslan för att det helgade vinet skulle spillas bidrog till att man efter en tid undandrog lekmännen kalken. Man hävdade att hela Kristi person ingick i både bröd och vin så att hostian (det invigda nattvardsbrödet) innehöll hela sakramentet. Kommunionsduken skulle förhindra vanhelgande. Kalkens cuppa, som tidigare var låg och vid, kunde därför minskas i storlek, en form som kalken behöll medeltiden ut. Till varje kalk hörde normalt en paten, dvs. ett litet fat för nattva rdsbrödet. Kalk och paten hade oftast en rik graverad och ciselerad dekor. Kalken bar ofta bilder av Kristi försoningsdöd eller symboler för dess konkretisering i nattvarden. Bilder ur Kristi lidandes historia förekom, liksom ett på kalkfoten fastlött krucifix. Bland symbolerna märks Agnus Dei ('Guds lamm'), ur vars sidosår blodet strömmar ned i en kalk, och pelikanen som mättar sina ungar med sitt blod. På patenen återgavs ofta Guds välsignande hand på brämet och ett Kristushuvud eller Guds lamm i centrum. Vanligen fanns också inskrifter.

Det blev en hetsig debatt efter beslutet att bygga det nya Kongress & Konserthuset i kombination med Folkets Hus, på det parkområde som låg bakom Länsmuseet. Det var mycket klotter på planket som omgav bygget.

Nu är det jul igen! Julkaffe hos farfar.