Himladrottningen i Heda, 1100-talet nu ej längre glömd och dammhöljd som när Heidenstam skrev sin dikt med detta namn. Skulpturen var bortglömd och hittades på kyrkans vind.

Omberg - sagoberget.
Omberg är en horst, vilket innebär att berget genom rörelser i berggrunden lyfts upp i förhållande till omgivningen. Berget är ca 10 km långt och 3 km brett. Högsta punkten är 263 meter över havet och 175 meter över Vättern.
Omberg har kallats för sippornas berg, och under våren är förekomsten av vit-, blå- och gulsippor enorm.

Dags mosse.
1908 upptäcktes dessa 4000 år gamla pålbyggnader som härstammar från gånggriftsfolket - ett bondefolk, som även hade ett högtstående krukmskeri, utnyttjade flintverktyg och reste stenkammargravar.

Alvastra kloster av cisteriensordern uppges ha blivit instiftat 6 juni 1143 av konung Sverker d. ä. och hans drottning Ulfhild, vilka jämte linköpingsbiskopen Gislo lät inkalla munkar från det franska Clairvaux.
Efter reformationen 1527 började Gustaf Wasa ta sten från klostret till att bygga Vadstena slott.

Sverkerskapellet, som enligt sägnen byggdes på den plats där kung Sverker d. ä. under sin färd till julottan i Västra Tollstad dräptes av sin "hästesven" 1156.

Utgrävning av en stenkammargrav vid Ombergs Turisthotell.
Fynd av trattbägarkeramik har gjorts. En stenkammargrav är unikt för Östergötland.

Här startar vandringen upp till Hjässan.

Rester av en fornborg på Hjässan. Det finns flera fornborgar på Omberg, de byggdes under folkvandringstiden på 400- och 500-talen e. Kr.

Exempel på djur jag träffade på.
Från vänster: Grodyngel, Vinbärssnäcka och Skogssnigel.

Exempel på växter jag träffade på.
Från vänster: Pestskråp, Ramslök och blommande mossa.

Där nere ser man Oxbåset och i bakgrunden skymtar Elvarums udde.

Persten och en del av bokskogen.

---

Anna har slutat 9:an den 11 juni.

Farfar ramlade mot ett bord och punkterade ena lungan, så han låg på lasarettet från 22 maj till 11 juni.

---

Anna var på språkresa till Isle of Wihte 7 juli till 28 juli, tillsammans med Veronika Lindström.

Isle of Wight, ö i Engelska kanalen strax utanför Englands sydkust s.v. om Portsmouth, Storbritannien; 381 km2, (Östergötland 11000 km2) 130 600 inv. (1991). I. är skild från den brittiska huvudön genom Solentsundet. Huvudort är Newport mitt på ön, medan övriga orter ligger vid kusten. Det milda klimatet har gjort I. till en omtyckt semesterö. I. har flera färjeförbindelser med England.
Redskapsfynd visar att ön var bebodd redan ca 70 000 f.Kr. De många gravhögarna och vapenfynden från bronsåldern vittnar om en relativt stor befolkning.
Ön erövrades 43 e.Kr. av romarna, som kallade den Vectis. I Brading, Carisbrooke och Newport har romerska lantvillor grävts ut.
Enligt Beda bosatte sig jutar på I. under folkvandringstiden. Fram till 686 utgjorde ön ett eget kungarike, som då erövrades av Wessex. I. hemsöktes av vikingar under 990-talet och plundrades 1377 av fransmännen.
År 1647-48 hölls Karl I fängslad på Carisbrooke Castle på I. Källa NE.

Vi skickade ett kort till Anna när vi var i Leningrad.

Sankt Petersburg, ry. Sankt-Peterburg, 1914-24 Petrograd och 1924-91 Leningrad, stad i Ryska federationen; 4,7 milj. inv. (1999). S., som är landets näst största stad, är beläget i floden Nevas delta vid Finska viken, vilket präglat bebyggelsen och planeringen samt gett upphov till översvämningar och pålningsproblem.

Översvämningar i Sankt Petersburg.
1777 3,1 m över normalt vattenstånd.
1824 3,1 m
1924 3,7 m

Arkitektur och stadsbild. S. anlades på 1700-talet efter västerländska förebilder och med hjälp av inbjudna arkitekter. Stadsplanen har nederländska drag med kanaler och regelbundna långsmala kvarter, inte minst i de äldsta delarna n. om Neva kring Peter-Paulsfästningen (1703-33, Domenico Trezzini). Den stora utbyggnaden av staden skedde s. om Neva med väldiga palats och ämbetsverk, bl.a. Vinterpalatset (1754-63, B.F. Rastrelli) med ¤Eremitaget och Generalstaben (1819-29, Carlo Rossi). Ett radiellt gatusystem strålar ut från Amiralitetet (1806-23, Andrejan Zacharov). Huvudgatan är den nära 5 km långa Nevskij Prospekt. Längs denna ligger bl.a. Kazankatedralen (1801-11, Andrej Voronichin), saluhallen Gostinyj Dvor (1752-85, Rastrelli m.fl.) .
I S:s omgivningar ligger flera stora sommarresidens, bl.a. i Petrodvorets och Pusjkin.
Kulturliv. Bland konstmuseer är Eremitaget världsberömt, med en omfattande samling antik och orientalisk konst, västeuropeisk konst (särskilt impressionism och postimpressionism) och konsthantverk.
Historia. Vid Nevas utflöde fanns från 1300-talet en svensk bosättning, som under det stora nordiska kriget (1700-21) föll i ryska händer. I detta strategiskt viktiga område lade Peter I i maj 1703 grundstenen till Peter-Paulsfästningen. I träskmarkerna runt denna, fästningen Kronstadt och det samtidigt anlagda amiralitetsskeppsvarvet framväxte staden S., byggd under svåra förhållanden av livegna bönder, utformad och praktfullt utsmyckad av utländska och ryska arkitekter och i centrum bebodd av förmögna aristokrater och handelsmän. Trots att kriget mot Sverige inte var slut fick S. 1712 ersätta Moskva som Rysslands huvudstad. Den västhandel som tidigare bedrivits via Archangelsk överfördes dit, samtidigt som statsmakten förlade nya industrier och institutioner till staden.
Redan vid 1700-talets slut hade S. en kvarts miljon invånare, inkluderande ett stort industriellt proletariat, som expanderade kraftigt efter livegenskapens upphörande 1861. Dess eländiga levnadsvillkor bidrog till en revolutionär oro, som förstärktes av första världskrigets kaos. I S., 1914 omdöpt till det mer ryskklingande Petrograd, abdikerade tsaren i februari 1917 och tog bolsjevikerna makten i oktober samma år. Sovjetmaktens huvudstad blev 1918 Moskva, medan S., 1924 ånyo omdöpt, nu till Leningrad, föröddes av revolution och inbördeskrig. En påskyndad återuppbyggnad avbröts av andra världskriget, under vilket staden 1941-44 fick utstå en 900 dagar lång tysk belägring och omfattande förödelse.

Peter den Stores staty på Dekabristplatsen. Statyn utförd av E. Falconet. Ormen som hästen trampar på symboliserar Rysslands fiender.

Dekabrister (ry. dekabrist, av dekabr, av lat. Dece_mber), ryska revolutionärer som i december 1825 igångsatte ett uppror mot tsarmakten. Tsararméns intåg i Paris i Napoleonkrigens slutskede gav ryssarna direkt kontakt med väst. I synnerhet välutbildade grupper inom aristokratin tog djupa intryck av upplysningens politiska idéer. Omedelbart efter återkomsten till Ryssland bildade en mindre grupp höga officerare en s.k. frälsningsunion i Sankt Petersburg med syfte att motarbeta fortsatt envälde och livegenskap. Under ledning av den radikale Pavel Pestel vidgades under de följande åren den hemliga kretsen av oppositionella. Samtidigt gled åsikterna om Rysslands framtida styrelseskick isär; några förordade en ryskdominerad diktatur, andra en löst sammanfogad, federativ monarki.
Alexander I:s död i november 1825 väckte förhoppningar hos dekabristerna om att kunna genomföra en statskupp innan den döde tsarens bror Nikolaj bestigit tronen. Deras resningar i Sankt Petersburg och Kiev var dock illa planerade och genomförda, varför dekabristerna och deras regementen lätt besegrades av den nye tsaren och hans trogna trupper. I upprorets mörklagda efterspel avrättades fem personer, medan ett drygt hundratal degraderades och förvisades till Sibirien. Bland de straffade fanns också flera bekanta ryska författare, t.ex. Kondratij Rylejev, som hängdes, och Aleksandr Odojevskij, som deporterades. Källa NE.

Peter den Store. Född 1672. Tsar 1682-1725. Han var 2.04 m lång. 1679 1698 gjorde han en resa till Europa där han särskilt i Holland stuerade skeppsbyggeri, köpte maskiner och värvade tekniker.

Från en broschyr om Roskilde Domkyrka har jag saxat nedanstående.

Det var en av rysslands stora tekniker, greve Carburi som under två år med hjälp av en rörlig bro, där blocket gled fram på bronskulor flyttade blocket till sin nuvarande plats.
Transporten har ansetts som ett av världens underverk.

Lenin [ry. uttal lje_nin] (eg. Uljanov), Vladimir Iljitj, f. 22 april 1870, d. 21 jan. 1924, rysk och sovjetisk politiker och marxistisk teoretiker, sitt lands ledare från 1917.

Brezjnev [brje_znif], Leonid, 1906-82, sovjetisk politiker, förste sekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti 1964-82, ordförande i Högsta sovjets presidium 1960-64 och 1977-82. Då Chrusjtjov avsatts 1964 bildade B. tillsammans med Aleksej Kosygin och (från 1965) Nikolaj Podgornyj en ledartrio, där han själv var den tongivande. Under hans allra sista år var B:s ledarställning p.g.a. hans vacklande hälsa emellertid snarare formell än reell.
B:s maktövertagande 1964 innebar slutet på det politiska och kulturella töväder som i någon mån rått inom Sovjetunionen under Chrusjtjov. Under Gorbatjov har B:s tid vid makten alltmera utmålats som en tid av stagnation. Till skillnad från Chrusjtjov gick B. varsamt fram med den inhemska byråkratin, vilket bidrog till en tilltagande förstelning och initiativlöshet inom olika samhällssektorer. Därtill kom att tillväxt inom ekonomin, liksom under Stalins tid, avsågs ske genom tillförsel av ständigt nya resurser snarare än genom förhöjd effektivitet.
På det utrikespolitiska planet har B:s namn kommit att förknippas med Brezjnevdoktrinen. Under det tidiga 1970-talet var dock B. även förespråkare för en avspänningspolitik gentemot väst, och en rad avtal träffades med USA om begränsningar på kärnvapenområdet. Samtidigt var det under B. som Sovjetunionen på allvar utvecklades till en supermakt på det militära planet, vilket i sin tur, bl.a. i tredje världen, medförde tunga åtaganden för en redan hårt ansträngd sovjetisk ekonomi.

Aurora, kryssare i ryska östersjöflottan. Aurora deltog även i det Rysk-Japanska kriget 1905.
Från A. avfyrades 1917 de skott mot den provisoriska regeringens säte i Vinterpalatset i Petrograd som kom att markera oktoberrevolutionens inledning.
Kanonskotten avfyrades kl. 21.30 den 26 oktober 1917 kl. 02.10 den 27 oktober kapitulerade regeringen.
Vinterpalatset, det forna ryska tsarresidenset, beläget i Sankt Petersburg i anslutning till Eremitaget. Det nuvarande V., gestaltat i rikt skulpterad barock av B.F. Rastrelli, är det fjärde på platsen, uppfört 1754-63.
Interiörerna tillkom efter en svår brand 1837. V. var säte för den provisoriska regering som tillsatts efter tsarens abdikation 1917 och stormades av bolsjevikerna under den s.k. oktoberrevolutionen.

Detalj från taket.

Typiska ryska arbetare?
Dryckesautomater fanns det på många ställen, där använde man kollektiva glas som man kunde skölja av över en vattenstråle.

På andra ställen såldes "kvass" ur mindre tankar, det var ett slags svagdricka gjort på surbrödslimpor och vatten. Den hade en något syrlig smak men är samtidigt närande. Man kom med krukor och köpte med sig hem. Skulle man dricka på platsen fanns det glas som man sköljde i vatten.
Väggtidningar var vanliga.
Här blev personer som hade uppnått fastställda produktionsmål portträtterade.
Det stora varuhuset Gostinyj Dvor på Nevskij Prospekt, där var vi inne och skulle ha något att dricka men det var inte lätt att hitta något. Vi fann ett litet café och det kaffe de serverade var speciellt Ryskt (Sovjetiskt) dvs kaffe med mjölk och mycket socker, det var inte speciellt läskande i värmen.
När vi skulle till baka till vårt hotell Pribaltiskaja, tog vi en taxi och det var en gammal bil som skramlade och det raspade i växellådan.

Hotel Pribaltiskaja som var byggt av Skånska Cement (Nuvarande Skanska)

Köbildning utanför affärer såg vi ofta.

Gershwin, George, eg. Jacob Gershvin, 1898-1937, amerikansk pianist och kompositör. G., som var av judisk börd, växte upp under enkla förhållanden i New York. Han började studera piano vid 12-årsåldern och fick redan som 15-åring anställning hos ett schlagerförlag som s.k. "song plugger", dvs. en pianist i en musikaffär som hade till uppgift att spela schlager för kunderna. Han började också studera formlära och komposition, och skrev tidigt både schlagrar och musik av konstmusikaliskt snitt. G:s första succémelodi "Swanee" (1919), lanserad av sångaren Al Jolson, följdes från 1920-talet av många populära melodier som "Oh, Lady Be Good", "I Got Rhythm", "Embraceable You" och "A Foggy Day", vilka ingick i Broadwaymusikaler eller ljudfilmer. Bland hans mest framgångsrika musikaler märks Strike Up the Band (1927; ny version (1930) och Of Thee I Sing (1931), som belönades med Pulitzerpriset. G. blev världsberömd redan 1924 med det nydanande verket Rhapsody in Blue för piano och orkester, beställt av orkesterledaren Paul Whiteman. Han skrev därefter fler verk för piano, för piano och orkester, fristående orkesterverk (bl.a. An American in Paris, 1928) samt den betydande operan Porgy and Bess (1935). G. ägde framför allt en sällsynt melodisk begåvning, kombinerad med en rik harmonik, som liksom rytmiken har tydlig anknytning till tidens jazzmusik. Denna personliga stil kom till uttryck både i hans stora schlagrar och i andra verk. G. var något av en amerikansk celebritet fram till sin tidiga död, orsakad av en hjärntumör. År 1945 gjordes filmen "Rhapsody in Blue" baserad på hans liv. Bror till Ira G. Källa NE.

Det lackar mot jul. Och det blir en grön jul!
Vi dricker julkaffe hos farfar på Kvarnbacken
och sedan spelar han för oss.
Vi äter det traditionsenliga julbordet.