Historia. I den romerska provinsen Pannonia, på vad som varit de keltiska bojernas område, anlades under första århundradet e.Kr. ett romerskt härläger benämnt Vindobona, kring vilket en civil bebyggelse växte fram. Kejsar Marcus Aurelius avled där år 180. Att en kontinuerlig bosättning ägt rum mellan Vindobona och den medeltida staden har fastställts genom arkeologiska undersökningar; namnet W. är dock tidigast känt från år 1030.
Då Österrike 1156 upphöjdes till hertigdöme under huset Babenberg blev W. dess huvudstad, och det förblev så också efter habsburgarnas maktövertagande 1276. Tack vare ett gynnsamt läge vid den s.k. Donauporten utvecklades W. till en knutpunkt för transitohandeln mellan Väst- och Östeuropa och blev ett kulturellt centrum med ett 1365 grundat universitet.
År 1529 belägrades staden, visserligen utan framgång, av turkiska trupper, vilka redan lagt under sig större delen av Ungern.
Sedan Österrike genom freden i Karlowitz 1699 vunnit hegemonin över Donauregionen tog W:s verkliga storhetstid sin början. Den tidigare gotiska byggnadsstilen fick vika för barocken, som satte sin prägel på stadens centrala delar liksom på de praktfulla slott som uppfördes i den närmaste omgivningen. Samtidigt utvecklades W. under Karl VI, Maria Teresia och Josef II till en konst- och musikstad av internationella mått.
Under Napoleonkrigen ockuperades W. 1805 och 1809 av franska trupper men framstod efter krigsslutet som Europas politiska centrum, bl.a. genom att Wienkongressen 1814-15 förlades dit. Samtidigt förstärktes stadens centrala ställning inom kulturlivet ytterligare.
Revolutionsåret 1848 blev W. skådeplatsen för gatustrider som två gånger tvang kejsar Ferdinand I att lämna staden.
Efter det habsburgska rikets fall 1918 minskade W:s befolkning kraftigt, samtidigt som dess ekonomi försämrades.
Efter anslutningen till Tyskland (Anschluss) 1938 fortsatte befolkningsminskningen, bl.a. genom förlusten av stadens ca 180 000 judar.
Åren 1945-55 var W. ockuperat av sovjetiska, amerikanska, franska och brittiska trupper.

Vi steg på anslutningsbussen vid centralen. Motorvägen någonstans i Tyskland.

Donaus nordligaste punkt vid Regensburg

Utsikt över Stefansdomen. Tornet är 137 meter högt och taket 30 meter högt. Taket störtade in 1945 men har återuppbyggts.
Måttlikare på väggen till Stefansdomen: Längdmått och mått för brödkaka. Till höger kulhål från befrielsen av Wien 1945.
Från katakomberna under Stefansdomens golv.

Kaffe och sachertårta på Kärtnerstrasse
Mozartmonumentet i Burggarten.
Gerd shoppar.

Trapphallen i Konsthistoriska museet.
Där man har dansat ballet på nyårskonserten i TV.

Kejsar Rudolf II:s krona, äpple och spira. Tillverkade i Prag 1602.

Medusas huvud av Peter Paul Rubens 1577-1640.

Medusa (grek. Me´dousa), i grekisk mytologi en av tre monstruösa gorgoner, döttrar till havsguden Forkys och havsvidundret Keto. M:s förstenande blick övervanns av hjälten Perseus, som med bortvänt ansikte högg av hennes huvud. Ur blodet föddes hjälten Chrysaor och den bevingade hästen Pegasos, söner till M. och Poseidon. Gudinnan Athena fäste senare huvudet på sin sköld, egiden. Arkaiska framställningar visar M. som ett bevingat monster med bred mun, betar, utstickande tunga och ormar istället för hår. Från senklassisk tid och framåt har hon ofta avbildats som en ormhårad men skön kvinna av Leonardo da Vinci, Caravaggio, Rubens m.fl.

Vi dansade på Kursalon i Stadtpark.

I Praten åkte vi en tur med "Riesenrad". Pariserhjulet som är 65 m högt och har en diameter av 61 m.

I Grinsing som är en förort till Wien, drack vi "Heuriger" som är årets vin och åt "varme Platter" som är fläsk, till underhållning av fiol och dragspel samt sång av Elfride Balga, som vår guide Ingrid kände.
Utsikt över Wien från Kahlenberg.

Schönbrunn.
Slottet och över en 1/4 miljon blomplantor.
Nedan. I bakgrunden Neptunbrunnen och på höjden Gloriette, en luftig byggnad som finns som avslutning på parken. Napoleonrummet med de stora Brysselgobelängerna och Napoleons säng. Han bodde på Schönbrunn när han belägrade Wien 1805 och 1809.

Miljonrummet slottets mest påkostade rum, med orientaliska miniatyrer på pergament inramade med förgyllt rosenträ. Indiska jaktscener.

Marie-Antoinette, 1755-93, fransk drottning, 1770 gift med sedermera Ludvig XVI, dotter till det tysk-romerska kejsarparet Frans I och Maria Teresia. Genom att i motsats till tidigare drottningar inta en framträdande plats i hovlivet blev M. impopulär och utsattes för en smutskastning, som kulminerade i den s.k. ¤halsbandsprocessen, där hon beskylldes för att ha haft ett förhållande med en kardinal.
Efter revolutionen 1789 sökte M., som var mera handlingskraftig än maken, främja monarkins sak genom kontakter med bl.a. Mirabeau. P.g.a. hennes grundläggande misstro även mot moderata revolutionärer fullföljdes de dock inte.
Hon tog också med hjälp av bl.a. sin svenske vän Axel (von) Fersen d.y. initiativet till kungafamiljens misslyckade flykt till Varennes 1791.
Samtidigt upprätthöll hon förbindelser med sin bror kejsar Leopold II i Wien i syfte att förmå denne att inleda ett krig mot Frankrike, avsett att krossa revolutionen.
I augusti 1792 spärrades kungafamiljen in i Tempeltornet, och efter Ludvigs avrättning i januari 1793 tillbragte M. sin sista tid i La Conciergerie, innan hon dömdes till döden och avrättades i oktober 1793.
Två barn överlevde henne, sonen Ludvig "XVII" och en dotter, senare gift med en son till Karl X.

Ett av Wien många konditorier. Från haltestelle Schottentor tog vi spårvagnen till centrum.

Mozarts våning 1784-1787, Domgass 5, intill Stefansdomen. Nu Mozarts minnesrum. Marmorstukaturen utförd av Albert Camesina 1730.

År 1784 anslöt han sig till frimurarna.
Under de följande åren tillkom en rad betydande verk, där särskilt pianokonserterna och de sex stråkkvartetterna tillägnade vännen Haydn vittnar om en fördjupad konstnärlig mognad. Inom buffaoperan manifesterades denna genom det fruktbärande samarbetet med librettisten Lorenzo Da Ponte i Figaros bröllop (1786), följd av den för Pragoperan komponerade Don Giovanni (1787). Trots framgångarna med dessa verk och utnämningen till kejserlig kammartonsättare började M:s ekonomiska situation att försämras; de offentliga framträdandena blev glesare.

Parlamentsbyggnaden 1883 byggdes den av Theophil Hansen. Pallas Athena står framför byggnaden. På vars trappa Hitler stod när hans trupper paraderade förbi.

Laudon, Gideon Ernst von, 1717-90, friherre (1758), österrikisk militär, fältmarskalk 1778. Som Fredrik den stores motståndare vann L. segrar vid bl.a. Olmütz 1758, Kunersdorf 1759 och Landeshut 1760 men besegrades vid Liegnitz samma år. I kriget mot Turkiet erövrade L. det befästa Belgrad 1789. Han räknas till Österrikes allra främsta fältherrar.

Nu är vi snart hemma!

Några vykort till Anna.