2:a dagen följde vi med en bussresa till San Marino. Vi hade otur med vädret det regnade sikten var bara 100 meter och det var mycket kallt.
San Marino, republik på Apenninska halvön, s. Europa; 61 km2, 24 900 inv. (1998). S., som ligger på Apenninernas nordöstra sluttning, är helt omslutet av Italien. Huvudstad är San Marino (4 400 inv., 1998). Stefan Anderberg Flaggan har varit i bruk sedan 1797 men har aldrig blivit officiellt fastställd. Den har en enkel symbolik, där det blå fältet står för himlen och det vita för den vintertid snötäckta toppen av Monte Titano.
Natur. Landskapet i S. domineras av ett stort centralt parti av sedimentär berggrund, Monte Ticino, vars högsta topp Monte Titano når 756 m ö.h. Berget med sina tre toppar, var och en krönt av en borg, är ett välkänt landmärke. Det oregelbundet rektangulära landet dräneras av floderna Marano, Ausa och San Marino. Klimatet är milt varmtempererat snarare än ett typiskt medelhavsklimat. På vintrarna kan temperaturen gå ner till "7 °C och på sommaren nå upp till 26 °C. Årsmedelnederbörden varierar mellan ca 550 och 800 mm. Vegetationen varierar med höjden över havet och utgörs av bl.a. olivträd, ek, ask, alm och poppel.
Historia. Enligt en tradition uppstod S. på 300-talet ur en bosättning av kristna, som med helgonet Marinus i spetsen flytt undan kejsar Diocletianus förföljelser. År 885 omtalas ett Castellum Sancti Marini. S. har genom seklerna nästan helt utan avbrott lyckats upprätthålla en hög grad av självständighet, säkert främst p.g.a. det svårtillgängliga läget. Det hotades dock särskilt i början av nya tiden av påvemakten, som emellertid 1631 erkände S. som en självständig stat. Italiens enande ändrade inte dess status, men genom ett vänskapsfördrag 1862 ställdes S. under italienskt beskydd. Dess tull, post och telegraf är numera knutna till Italiens, liksom valutan. Källa NE.

3.e dagen tisdag, badade vi och åkte in till Rimini.
Rimini [ri:_-], stad i provinsen med samma namn i regionen Emilia-Romagna, Italien; 129 600 inv. (1996). R., som är beläget vid Adriatiska havet, är huvudsakligen en bad- och turistort. I stadens centrum finns en del äldre bebyggelse, bl.a. Palazzo Comunale (ursprungligen från 1562) och Palazzo del Podestà (som går tillbaka till 1334). Det främsta byggnadsminnesmärket är emellertid kyrkan San Francesco (1447-56). R., antikens Arimi_num, tillhörde det romerska riket ända till mitten av 700-talet, då det togs av langobarderna. På 1100-talet var staden en fri kommun, men på 1200-talet kom den att domineras av familjen Malatesta. År 1509 knöts R. till Kyrkostaten, som med undantag för det franska styret under napoleontiden kontrollerade staden ända till Italiens enande 1860, efter vilket dess ställning som semesterort etablerades.
I Rimini finns Augustusbågen som är den äldsta bevarade romerska bågen. Den är ett majestätiskt monument nära 15 m brett och 10 m högt. Den restes år 27 f. Kr. till kejsar Augustus ära. Den bäst bevarade fasaden är den riktiga framsidan som vetter mot Rom. Vid augustusbågen slutar härvägen Via Flaminia.
År 21 e. kr. lät kejare Tiberius bygga en bro över floden Mareccia, som än i dag är i funktion.
I Rimini såg vi försäljning av levade höns utanför saluhallen.
I saluhallen fanns det mycket fisk, skinkor och korvar.

4:e dagen. Följde vi med på en bussutflyckt till Venedig (Havets Drottning). V. grundades på 400-talet av människor som flydde undan Attila 452. Från 697 har V. en vald styresman eller dodge.
V. utvecklades till en av de förnämsta handelsstäderna i medelhavet. På 1000-talet utrotade V. sjöröveriet i Medelhavet. V. stödde 1:a korståget 1096 med sin flotta.
1171 bildades rådsförsamlingen på 480 medlemmar, den valde dodgen.
Från 4:e korståget 1201 härskade V. över Kreta en del grekiska öar samt Cypern, vilka de förlorade till turkarna under mitten av 1400-talet. I samband med att sjövägen till Indien 1498 upptäcktes av Vasco da Gama avtog V. inflytande som handelsmakt. 1797 erövrade Napoleon V. varvid den siste dodgen abdikerade. 1866 tillföll V. Italien.

Bussen stannade vid en kanal och därifrån fortsatte vi med båt in mot centrum.
Markusplatsen är det centrum som det mesta rör sig omkring. Där finns S.t Markuskyrkan, Dodgepalatset, Campanilen m.m.
S.t Markuskyrkan. När man träder in i huvudskeppet möts man av en obeskrivlig känsla. Den majestätiskt högtidliga arkitektturen, rikedomen av dekorationer, den glimmande guldmosaiken, gör det här konstverket unikt i världen. Fem stora kupoler bär upp pelare och valv. Valven är täckta av guldmosaik från 1100 till 1300-talen. Apostlakyrkan i Konstantinopel har stått modell för dekorationen, huvudtemat är förhärligandet av Kristi kyrka.
Altartavlan är venetiansk guldsmedskonst från 1300-talet. Vid en inventering 1796 bestod altartavlan av:300 smaragder, 300 safirer, 400 granater, 90 ametister, 15 rubiner, 4 topaser, 1300 pärlor och 80 emaljer. Huvuddelen kommer från en altartavla som beställdes från Konstantinopel på 800-talet.
Utanför kyrkan så stiger vattnet på eftermiddagen så att man knappt kan komma in i kyrkan.

Dodgepalatset är motsvarigheten till våra stadshus, där finns stora salar med fantastiska utsmyckningar och konst. Rådsförsamlingens hall är det största rummet 54 m långt och 25 m brett. på ena kortväggen finns Paradiset som är den största målningen i världen, av Tintoretti 1518-1594.
Här finns Polisdomstolen och suckarnas bro som förbinder dodgepalatset med fängelset.

På Markusplatsen finns det mängder av duvor och bland dem fanns det en som hade fått fötterna intrasslade i en tråd, den duvan befriade jag från tråden.

På återfärden till bussen åkte vi gondol ett stycke och kom förbi ett stort upplag med soppåsar som låg och luktade i värmen därför att det var strejk hos sopåkarna.

Vi såg också en båt som samlade upp flytande skräp på kanalerna.

I Riccione hann vi också med att ligga på playan och sola och bada, där hyrde vi liggstolar och vi kunde hålla uppsikt på övriga badande och solande.
Vid ett tillfälle kom det en försäljare och lade ut en stor hög med kläder på sanden och folk skockades runt och provade och gjorde affärer.
Glassförsäljare gick omkring och ropade La Bomba! det var glasspinnar och Gelati! som var glass.

Dags för hemresa. Flygplanet var tre timmar försenat.
Vid Axamo väntade bussen som tog oss till Linköping. Under hemfärden kunde vi beskåda det kära svenska landskapet under gryningstimmarnas första solstrålar. Det var skönt att se hur välskötta hus och gårdar är i Sverige. Ty under vår bussresa till Venedig såg vi många dåligt underhållna hus och gårdar, samt hus med tillbyggnader av olika slag.
När taxin stannade utanför vårt hem Heidenstams gata 31, var klockan omkring 5. Vi tog oss en liten promenad i det decimeterhöga gräset i trädgården, beundrade blommorna, suckade över ogräset och tömde regnmätaren.